Att vara i mina skor

Sitter på tåget nu. Jag har suttit själv fram till söderhamn. Lycka tänkte jag och har brett ut mig över bägge sätena. Det är datorväska,handväska,jacka,tidningar,vinatlas,loka och vantar. Men i söderhamn dog min lycka. En kvinna i sina bästa glansdagar tyckte att det vara dags att förstöra den goda stämningen som jag byggt upp genom att slå sig ner vid mig. Uppenbart satt jag på hennes säte med eftersom att jag var tvungen att byta. I vagnen jag sitter i skulle jag uppskatta att det nog finns 25 lediga säten till. Säten där hon hade kunnat brett ut sig som jag har gjort. Men det dög tydligen inte.SÅ nu sitter jag med alla grejer i knät. Byggt upp som en liten trave. Trött jag blir och på råga till allt skulle jag behöva gå på toa men pågrund utav att jag nu sitter där jag sitter och sen tycker att tågtoaletter inte är den bästa upplevelsen så väntar jag till Arlanda. Måtte det gå fort nu!! Medans jag ändå är i gnälltagen så kan jag passa att fortsätta. Vem fan byggde dom här sätena man sitter på? Så jäkla hårda att jag kommer få plattröv innan jag ens har kommit fram. Sen att man nästan sitter på den som sitter bredvid är en annan femma. Mysigt med närhet med främmande människor?